Idag är det kanelbullens dag och mina flickor och min make tog över köket för världens bullbak. Me like! 
På kvällen serverades sedan varma nybakade kanelbullar med saft och kall mjölk, himlans gott!
Vi hade alldeles precis lagom dukat upp fikabordet till tv-programmet "112 På liv och död" och ikväll var det lite extra spännande eftersom min man som är brandman var med! Det känns konstigt att se honom så där på tv, i en helt annan roll än sin "hemmaroll". Jag hörde hans röst och den är ju min mest bekanta röst i livet men att se honom i tv-rutan är ju jättekonstigt. Men samtidigt så är jag så klart ju stolt för jag vet att han gör ett bra jobb och är en duktig brandman.

Vi har känt varandra länge och i december firar vi 18 år som ett par. Tiden går fort. Speciellt sedan våra barn kom. Och i ärlighetens namn så tänker jag varje dag på hur lycklig han gör mig. Vi har det bra, alltså verkligt bra. Vi bråkar aldrig, och kan lösa alla meningskiljaktigheter genom att prata om det. Hemligheten? Vi ger varandra utrymme. Han gör sina grejer utan gnäll från mig att det kostar mycket pengar eller tar tid och vice versa. Vi lyssnar och låter den andra prata klart. Och så klart tillit. Vi litar på varandra fullt ut. Och så självklart samma tråkiga humor, haha! Det tror jag är receptet på ett lyckat äktenskap.

Ta hand om er alla mina läsare!