Tänk om det skulle hända dig...

Just nu har vi massor att göra på jobbet och vi håller på att byta lokaler till helt nybyggda ljusa fina lokaler, men flytten tar tid och det är rätt svårt att genomföra en flytt när man har massor att göra. Men man ska verkligen inte klaga på att man har mycket att göra. Jag älskar mitt jobb och skulle inte byta mot något annat jobb i världen. Sen läser jag ju "Amerika på dekis"-följetången varje dag i Aftonbladet och påminns då om hur snabbt allt kan vända. Människor som levt normala liv precis som vi stupar nu och har inte ens råd med sina läkarbesök eftersom deras lands ekonomi stupat rakt ner i avgrunden. Man fattar då hur människor som tidigare varit hederliga medborgare tvingas in i kriminalitet för att på något vis kunna ställa mat på sin familjs bord eller ha råd att köpa medicin till sina sjuka barn. Det går inte ens att greppa hur det är att förlora allt man har. Jag tar ju massor med saker för givna hela tiden. Jag bara knäpper på TV:n och steker på fläskfilen och fluffar min sallad och sen höjer jag värmen på våra element. Jag tar bilen, bara för att det regnar lite ute när jag ska ner på stan för att hämta ut mina paket på posten.
Hur många människor runt om i världen har inte ens en TV? Och hur många i världen har kött och sallad på sina tallrikar? Hur många får inte rota i sopor för att få sig något att äta? Att ha värme hemma och en bil, det är inte ens tänkbart för väldigt många människor. Vi lever med en alltför ofta ouppskattad lyx som vi inte ens vet om. Vi fattar inte hur bra vi har det. Jag kan erkänna att mina största bekymmer för dagen varit dessa: "Var sjutton är min äldsta flickas läsjournal??" och "Varför får jag alltid finnar innan jag ska ha mens?" Och "Usch vad jobbigt att jag ska behöva köra själv till Uppsala om några veckor, jag som avskyr att köra långa sträckor ensam..." Inga stora bekymmer, men så blir allting relativt. Helt klart.

Man får göra så gott man kan för att hjälpa till med det man kan därifrån i livet man är och utefter de förutsättningar man har. Jag menar inte alls att man ska gå omkring med dåligt samvete för att man har det bra, absolut inte! Men om man känner att man har det bra så kan man kanske bidra till dem som har det sämre på ett eller annat sätt. Kanske skänka urvuxna kläder till Röda korset eller ge ett litet bidrag till någon forskning för diverse sjukdomar. Man kan alltid hjälpa någon någonstans och det är det jag menar, alltså lev livet så lyckligt man bara kan, men tänk på att rätt som det är så KAN det hända att det är en själv som sitter i en husvagn och lever på matkuponger från socialen...

Så uppskatta era liv mina kära läsare! Var glada för era jobb (även om det kan vara supertrist ibland) och era varma sängar och era mätta magar, och framför allt, om ni är friska, var glada för er goda hälsa!!

Kram på er alla.




Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

* Lounge For Stars *

Jag trodde aldrig att jag skulle bli en bloggare, men jag har nog helt enkelt för mycket att dela med mig av här i livet. I den här bloggen tänkte jag skriva om mig, mitt liv och en del av vad som sker runt om mig. Tänkte dela med mig av kloka ord jag hör och har hört. Men denna blogg kommer även handla om mode och inredning som hör till mina stora intressen, och även om min kattuppfödning (Devon Rex-katter) som ligger mig mycket varmt om hjärtat. Jag kommer även skriva en del om träning och nyttig mat. Hoppas ni ska hitta något ni tycker är läsvärt här hos mig. // Therese

RSS 2.0