Min inspiration

Alla människor finner ibland inspiration på sina olika håll i livet och jag tänkte berätta lite om var jag hämtar min inspiration till att vara en bättre människa.
Jag får min inspiration på vitt bredda håll, hos helt olika människor och av olika anledningar.

För flera år sen såg jag ett program på SVT där Caroline Af Ugglas var gäst. Hon pratade om sin "Husgud" när hon fick frågan om hon var religös. Alltså hon menade att hon varje dag tillber sitt egna inre, och uppskattar den kroppen hon faktiskt blivit "tilldelad". Hon lovade sig själv att varje dag prisa sig själv för den hon är. Hon är en människa som på ett totalt "oegocentriskt" vis verkligen ÄLSKAR sig själv och hennes självförtoende riktigt strålar!
Många som får höra att hon är en stor inspiration för mig höjer lite på ögonbrynen eller rynkar på näsan. För hon är ju en väldigt karismatiskt och färgstark person som sannerligen sticker ut från mängden. Men faktum är att hon är en väldigt klok människa som har värderingar som jag mer än gärna instämmer med.

Sen blev jag ju jätteinspirerad av en tjej som jag träffade på Teneriffa. Hon Heter Catrin och hon såg bara så sund ut! Hon såg så vältränad och frisk ut och så hade hon ett sånt skönt lugn i hela sin aura. Hon peppade mig (helt ovetande!) jättemycket till att börja leva mycket nyttigare och vilja ta hand om mig både inifrån och ut. Och när man "tar hand om sig själv" så tar man ju även hand om alla som står en nära. Om jag mår bra och känner mig som en sundare människa så smittar min glädje på de som är omkring mig och jag bli ju en roligare mamma och en "mysigare" fru ^^

Sen har ju jag min asgrymma moster som får mig att må bra bara av tanken på henne. Hon är världens häftigaste och har ett jättefint inre likväl som ett glamoröst yttre. Hon har alltid varit tipptopp! Hon har alltid så fina kläder och är väldigt ömsint och omtänksam. Hon har sin villa i Trosa och sin lägenhet på Kungsholmen och pendlar där emellan. När jag blir äldre och inte har hemmaboende barn längre så vill jag leva lite som hon. Kanske ha en lägenhet i stan och kunna åka dit när jag behöver få känna lite puls och sen kunna komma hem till min lugna oas i Trosa. Ända sen jag var barn har jag beundrat henne så mycket och jag vet hur mycket jag önskade att vi kunde ses mer. Och jag förstod nog inte riktigt varför hon inte kunde hälsa på oss mer än hon gjorde men när man blir vuxen själv så ser man ju allt på ett nytt sätt. Jobb och ens egna familj tar ju sin lilla tid och det måste det få göra.
Jag tycker det kan vara svårt att hitta männsikor idag som är naturligt glammiga men hon är det defentivt!

En annan av mina stora inspirationer i livet är min tvillingsyster.
Vi är inte det minsta lika varandra på något vis. Hon är naturligt blond och jag är naturligt mörk. Och när man ser till våra personligheter så skulle man inte ens kunna tro att vi var släkt. Hon har sedan sin studentdag för 12 år sedan levt med ständig värk, för den dagen var den första dagen hon fick känningar av sin reumatism som sedan eskalerade väldigt snabbt och utveckladesså pass så hon fick steloperara sin ena handled och så har hon operarat ett knä. En period när hon var under medicinsk utredning så körde jag henne rätt ofta till sjukhuset eftersom jag ändå var föräldraledig. En gång fick hon en kortisonspruta som gav den värsta smärta hon någonsin upplevt (innan den hjälpte) och mitt hjärta grät floder för henne då. En annan gång var jag med henne till vårdcentralen och då var hon riktigt dålig. Hon fick gå in och träffa en sjuksköterska för att få en spruta och helt plötsligt sprang sköterskan ut och skrek efter en läkare. Jag som satt i väntrummet for ju upp som en raket och rusade fram men fick inte komma in. Jag fick tålmodigt vänta utanför. Det var ingen fara, hon hade "bara" svimmat av när dem gav henne sprutan. Men att stå brevid sin syster som ser så jäkla tunn och sjuk ut är skitjobbigt, man vill kunna hjälpa henne men kan inte. 
Hur som helst så insprerar hon mig varje dag med sin ständiga kämparglöd. Hur jobbigt det än är så "gnäller" hon inte. Hon biter ihop och kämpar på ändå. 
Vissa dagar så känner jag kanske för att stanna hemma för att jag är snorig och har huvudvärk. Men så tänker jag på henne som inte ens kunde knyta sin dotters skor igår men ändå kämpade på och promenerade till parken för att lyfta henne i och ur gungor och ge fart och gräva sandslott i sandlådan. För det här är hennes vardag. Hon skulle kunna lägga sig under täcket och säga att hon inte kan eller orkar eller ens vill, men hon har ju valt att LEVA sitt liv fullt ut och då duger det inget till att dra täcket över huvudet och deppa över hur orättvist allting är.
Det för mig är sann inspiration!!

Nu har jag fått skriva av mig lite och hoppas att ni mina läsare lyfter blicken och ser er omkring för överallt omkring er så finns det saker och människor att hämta kraft och energi ifrån för att stärka era självförtoenden och själar. 


Kommentarer
Tvillingsyster

Åhhhh.... <3

2011-10-12 @ 20:30:00


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

* Lounge For Stars *

Jag trodde aldrig att jag skulle bli en bloggare, men jag har nog helt enkelt för mycket att dela med mig av här i livet. I den här bloggen tänkte jag skriva om mig, mitt liv och en del av vad som sker runt om mig. Tänkte dela med mig av kloka ord jag hör och har hört. Men denna blogg kommer även handla om mode och inredning som hör till mina stora intressen, och även om min kattuppfödning (Devon Rex-katter) som ligger mig mycket varmt om hjärtat. Jag kommer även skriva en del om träning och nyttig mat. Hoppas ni ska hitta något ni tycker är läsvärt här hos mig. // Therese

RSS 2.0