Ingen mer Facebook för mig
Jag har bestämt mig för att lägga ner min Facebook. Jag känner att det är så himla beroendeframkallande så man mår dåligt. Facebook har varit det första jag jag kollat när jag vaknat och det sista jag kollat innan jag somnat. Tragiskt. Helt enkelt tragiskt. När man verkligen tänker efter, hur många av dessa människor är egentligen mina vänner, alltså mina riktiga vänner? Jag skulle säga max 10 stycken. Och hur kommer det sig då att Facebook-appen är det allra sista jag ser innan jag stänger igen ögonen på kvällen. Det borde ju så klart vara min man som får min sista blick. Vad i hel-ete håller man på med egentligen?? Det var egentligen en av mina bästa vänner som ringde mig igår och sa att hon skulle lägga ner sin FB och efter att vi pratat en stund så kände jag att jag måste göra detsamma. Man har ju sina barn hemma hos sig en bråkdel av sitt liv och dem här åren då vi får pyssla om dem och rå om dem och ösa vår kärlek kommer en dag bytas ut till att man är en elak och hemsk tonårsmamma som inte fattar nåt! Innan det händer så vill jag i alla fall ösa min kärlek över dem så att de när de som tonåringar stormat klart vet att de ALLTID kan komma hem till sin mamma igen för att återigen få bli omhändertagna och ompysslade, vilkorslöst. Jag tror helt klart att det är NU man lägger grunden för relationen man ska ha med sina barn i framtiden. Det är nu jag får en chans att bygga upp eller rasera ett förtroende. Detta kommer inte byggas upp genom att deras mamma sitter bakom en datorskärm under deras uppväxt. Dem behöver ha mig där hela tiden, att finnas tillgänglig 24/7 som förälder för sina barn är ens skyldighet tycker jag. Och jag kan inte fatta mig själv. Så många kvällar som gått förbi i Bolibombasoffan då jag haft laptopen i mitt knä och setat och läst vad "alla andra" gör just nu. Men hallå, så jäkla sjukt det är!! Vad spelar det för roll att "Mikaela är proppmätt efter en satelitpizza" eller "Gunnar åker båt" eller Hugo äter skaldjur på värsta flash-skryt-restaurangen" Eller att Sune fotat sin 3:e öl den här veckan och lagt ut på FB. Hur har jag kunnat sitta där och läsa sånt skit istället för att hålla om mina barn och bara finnas där för dem innan det är dags för dem att hoppa i sina små sängar. Ja jag skäms. Och jag kände att jag med en gång måste avsluta mitt FB-konto för att försöka komma ifrån det här beroendet. Det går ta mig tusan per automatik, jag kollar FB så många gånger varje dag utan att jag ens tänker på att jag ju faktiskt gjorde för bara en minut sedan. Men hur många är vi inte som beter oss på det här sättet? Mina döttrar är 6 och 7½ år och jag är inte helt uppspelt över tanken på att de ska säga när de är äldre att deras mamma jämt satt med en dator i knät. Jag vill at de ska komma ihåg sagostunderna vi hade tillsammans och att jag alltid fanns tillgänglig för dem.
So no moore Facebook for this mom. Only love.
Ohhh vad det är sant det du skriver....
Hemska sanning!!! Tror det är enda sättet, det är att avsluta sitt konto.
Kram Kram
Har du anmält till Norrköping? Så vi ses där :D
Oj va bra skrivet och så sant!